URL: internet.physto.se
Om du har ett fotografi på papperskopia eller text skriven på papper eller en diabild, och du vill kunna lägga in bilden/taxten i din webbsida eller ett worddokument, en presentation eller liknande, då måste du på något sätt läsa in bilden till datorn och spara den i ett datorgrafikformat. Vanligtvis använder man för detta en bildläsare eller skanner (försvenskning av eng. scanner). När bilden väl är inskannad kan den bearbetas vidare i ett bildbehandlingsprogram som t.ex Photoshop, innan det infogas i webbsidan eller webbdokumentet.
Även om originalfotot har färger som (för blotta ögat) varierar kontinuerligt in i varandra över fotots yta så innebär konverteringen till dataformat oundvikligen en försämring av bildkvaliteten. En inskannad bild lagras nämligen alltid i pixelformat, d.v.s. bilden delas upp i ett (finmaskigt) rutnät av bildpunkter eller pixlar, där varje kvadratisk punkt bara har en enda färg. Bilden är alltid lite kantig: färgerna varierar inte kontinuerligt, utan pixel för pixel över bilden. Vid utskrift av en pixelbild på t.ex en skrivare sker ytterligare en diskretisering av bilden, eftersom utskrifter byggs upp av punkter (av bläck eller toner).
Vid inskanningen kan man ställa in inskanningsupplösningen, ett mått på hur många pixlar används för att approximera det kontinuerliga materialet. Man bör välja inskanningsupplösning med tanke på motsvarande utskriftsupplösning på skrivare eller bildskärm.
Det finns väsentligen två kategorier av skannrar, beroende på vilken sorts original man utgår från. En flatbäddsskanner läser in bilder från pappersoriginal. Apparaten ser ut som en kopiator: man lägger originalet mot en glasskiva, och det läses sedan av via reflekterat ljus. Skannrar anpassade för diabilder och negativ ser annorlunda ut, och arbetar med transmitterat ljus. Somliga skannrar har båda komponenterna.
Skannrar kan anslutas till datorer via olika portar, precis som för de flesta typer av externa enheter. Tidigare var man hänvisad till standardportar som serie- eller skrivarporten, men i dag finns snabbare alternativ. Ett sätt är via en SCSI-port (denna typ av anslutning var länge standard för de flesta Macintosh-modeller, men i PC-världen krävs att man först installerar ett SCSI-kort i sin dator). Numera är de flesta skannrar i konsumentklassen USB-anslutna, alternativt anslutna via Firewire-portar.
För att en extern enhet som t.ex en skanner ska kunna fungera tillsammans med datorns operativsystem behövs en särskild drivrutin för enheten. Om du inte fick med någon drivrutin med skannern kan du alltid gå till tillverkarens hemsida och ladda ner sneaste drivrutin gratis (leta efter en avdelning "Drivers" el.dyl. på hemsidan, möjligen gömt under huvudrubriken "Service & Support").
Förutom drivrutinen behövs ett särskilt inskanningsprogram som låter dig bestämma alla parametrar för inskanningen, bl.a upplösningen, var den inskannade bilden ska sparas och i vilket filformat. Denna typ av program installeras oftast samtidigt med skannerdrivrutinen.
På Fysikum har vi för deltagare i media- & webbkurserna en enklare flatbäddsskanner, ScanJet 4c från Hewlett-Packard. Se särskid instruktion för hur du använder denna skanner under kursen.
© 1995-2013 Hans Mühlen
Kontaktadress: hvzm physto.se
Kurserna ges av Fysikum vid Stockholms universitet.
Senast uppdaterad 7 maj 2006
[översikt]